 |
Ken Lum´s konstprojekt visas 9/9 - 3/10 på tre av Hötorgsskrapornas kortsidor mot Sveavägen. Foto: Max Plunger |
|
Ken Lum
9 september - 3 oktober
Statens konstråd visar, i samarbete med den Vancouverbaserade konstnären Ken Lum, tre fotobaserade porträtt som monterats på tre av Hötorgsskrapornas sidofasader. Projektet går i linje med Konstrådets ambition att skapa utrymme för icke-kommersiella bilder i det offentliga rummet. Det första porträttet avbildar en kvinna som grimaserar med rynkad panna och öppen mun. Kvinnans huvud, hals och mungipor har dragits tillbaka. Det ser ut om hon reagerar på något som hon just sett eller hört och bilden tycks vara tagen i precis det ögonblick då kvinnan ger utlopp för sina känslor. Under porträttet går att läsa: ”Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta”, en kort text vars design, färgsättning och placering påminner om reklam, men som samtidigt utger sig för att berätta vad kvinnan vi ser tänker, känner och upplever. Och visst är det är svårt att säga om det är ljudet av gråt eller skratt som är på väg att bubbla upp ur kvinnans hals. Är det glädjetårar eller förtvivlade tårar som när som helst kommer att tränga igenom hennes kisande ögonlock? I samma anda porträtteras en man klentroget och med rynkad panna rikta blicken åt sidan. Han ser ut som om han tvekande och lite skrämd överväger ett beslut. ”Jag vet inte vilken väg jag ska välja” lyder texten under porträttet, som liksom de andra två fångar ett ambivalent känsloläge i ett kanske avgörande men samtidigt mycket skört ögonblick.
The Swedish National Public Art Council, in collaboration with artist Ken Lum from Vancouver, is showing three photo-based portraits mounted on the gabels of three of the high-rise office buildings, at Hötorget in central Stockholm. This project is in line with the Councils ambition of creating space for non-commercial images in public spaces. The first portrait shows a grimacing woman with a furrowed brow and with her mouth open. The womans head, neck and the corners of her mouth are drawn back. It appears as though she is reacting to something that she has just seen or heard and the picture seems to have been taken just at the moment when the woman gives expression to her feelings. Beneath the portrait we read: "I don´t know whether to laugh or cry”. The design, chosen colours and the positioning of the short message are reminiscent of advertising but, at the same time, claim to explain what the woman we see is thinking, feeling and experiencing. It is difficult to be certain whether it is the sound of laughter or tears that is welling up in her throat. Will they be tears of joy or tears of distress as they force their way through her puckered eyelids? In the same spirit, a sceptical looking man also with a furrowed brow looks to the side. He looks as though he is rather ambivalent and a little anxious about a decision that he is thinking of making. “I don´t know which way to turn”, is the text of the message beneath the portrait. Like the other two, this captures an ambivalent mood at what is possibly a decisive though very brittle moment.
|
| |
|
