|
Liisa Lounila, Play, 2003 |
|
Liisa Lounila 14 september – 29 oktober
Den finska konstnären Liisa Lounilas konst uppehåller sig ofta någonstans mellan stillbild och rörlig bild. Med hjälp av foto, film och måleri återskapar hon de lättflyktiga ögonblick som snabbt flimrar förbi om man inte är uppmärksam. I dessa arbeten uppstår ofta en märklig effekt av fotografiska illusioner som både skapas och dekonstrueras samtidigt. I Lounilas värld tycks både tiden, objekten och kropparna sväva fritt mellan det efemära och det monumentala. Istället för ett konventionellt, linjärt narrativ visar Lounila oss glimtar, detaljer, gester och små ögonblick. Betraktaren får själv fylla i resten. Liisa Lounila uppmärksammades internationellt för sina verk där hon med hjälp av en handgjord pinnhålskamera skapade filmer med en känsla av 360° rörelse runt en serie i tiden frusna skeenden med hjälp av s.k. ”time slice” teknik. I t ex filmen Play (2003) får betraktaren genom en ström av dessa frusna ögonblick en 3D skildring av varje gest hos publiken på en liten, trång klubb i Berlin. Det frusna ögonblicket; mitt emellan stillbild och rörlig bild, är ständigt återkommande i Lounilas konst som ett litet stycke hämtat ur ett större skeende som betraktaren anar men inte ser. Inspiration och material till sina verk hämtar hon från film, TV och tidningar och den egna omgivningen. I sin utställning på Marabouparken; den första större presentationen av hennes konstnärskap i Sverige, kommer Lounila att visa ett urval av gamla och nya verk i form av filmer, ljuslådor och textverk. The art of Finnish artist Liisa Lounila hovers between the still and moving image. With photos, films and paintings she reconstructs those fickle moments that vanish so quickly if you don’t pay close attention. In many of the works the viewer can witness the simultaneous construction and deconstruction of photographic illusion. In Lounilas world both time and bodies seem to float freely between the ephemeral and the monumental. Instead of a conventional, linear narrative, where viewers are given the whole image, Lounila conveys glimpses, details, gestures and small moments. The viewers are allowed to fill in the rest by themselves. Lounila gained international recognition for her films made with a handmade pinhole camera with which she created a sense of 360° movement round a series of frozen scenes in so called ‘time-slice’ technique. In her film Play (2003) for example the viewer is given a 3D rendition of every little gesture of a socialising crowd in a small club in Berlin through a stream of frozen moments. The frozen image; between the still and the moving image, is a recurring element in Lounilas work as a small piece of a bigger structure that the viewer can only imagine. Lounila receives inspiration and material for her work from film, TV, magazines and her own immediate surroundings. In her exhibition at Marabou Park she will be showing a selection of new and old works; films, light boxes and text works.
|
| |
|