UTSTÄLLNINGSPLATSER och ADRESSER / EXHIBITION VENUES and ADDRESSES

Medverkande / Participants

EXHIBITION:
MATEI BEJENARU
GETA BRATESCU
CLAIRE FONTAINE
KAJSA DAHLBERG
SASKIA HOLMKVIST
KEN JACOBS
BJÖRN LÖVIN
MARIA RUIDO
JIRI SKALA
TAMAS ST.AUBY
RASA TODOSIJEVIC
CLAUDIA ULISSES
FILMPROGRAMME MODERNA MUSEET:
•13.11• JEAN-LUC GODARD
•16.11• 10 MINs WITH THE WORKING CLASS
•11.12• IMAGES OF WORK, WORKING IMAGES
•15.01• KEN JACOBS PERFORMANCE
SEMINARS AT IASPIS:
•20.11• REPRESENTATIONS OF LABOUR
•27-28.11• BAC WORKSHOP AT IASPIS: On the Conditions of Production
•3-4.12• ART FOR SOCIAL AND SPATIAL CHANGE
ADDITIONAL EVENTS
•30.11• GEOFFREY BATCHEN LECTURE AT INDEX
•25.4•FILMPROGRAMME AT E-FLUX
•25.4•IMAGE AT WORK PUBLICATION RELEASE
Claudia Ulisses Rumänska kulturinstitutet
26 Oct - 18 Feb
still from Utopia. Mod. 273/99, 1999
still from Utopia. Mod. 273/99, 1999



Claudia Ulisses film Utopia. Mod. 273/99 (1999) utspelar sig i vad som förefaller vara en övergiven textilfabrik. De arbetare som varit förutsättningen för produktionen har lämnat fabriken, men produktionen fortsätter. Tygstycken rör sig själva genom processen fram mot den färdiga produkten. Maskiner, utrustning och material genomför vad som kan uppfattas som en makaber dans genom den på mänsklig närvaro tömda lokalen.

I sin film genomför Claudia Ulisses en humoristisk och kritisk granskning av strävan mot en alltmer avhumaniserad och automatiserad produktion.
Verket pendlar mellan bilder av utopi och nostalgi. Det sena 18-hundratalets industriella revolution födde utopiska idéer kring det manuella och repetitiva arbetets upphörande, och människans befrielse som möjliggjordes av maskinen. Fabriken i sig kan på detta sätt läsas som en bild av en utopisk framtidsdröm som idag, då Portugals en gång blomstrande textilindustri befinner sig i en situation av djupgående strukturförändringar och produktionen styrs över till mer lönsamma fält och processer, inte representerar annat än nostalgi. Nostalgi kan också sägas influera verkets relation till de frånvarande arbetarna, bilden av arbetaren är idag lika frånvarande som den industriella revolutionens utopier. Ändå finns de där, i rörelsen bakom verkets till synes självständigt arbetande maskiner. Genom sitt idoga bortsuddande av deras existens pekar konstnären trots allt mot just dem som fortfarande är en förutsättning för produktionen, om än under andra omständigheter och i andra miljöer. Genom att sätta frånvaron i centrum, tillför Claudia Ulisses en kritisk dimension till sitt arbete som går bortom nostalgin och pekar mot samtiden.

Verket visades ursprungligen som en installation i en nedlagd yllefabrik i Porto.

Claudia Ulisses är född i Portugal 1967.
Hon bor och arbetar i New York och Lissabon.


Claudia Ulisses’ film Utopia. Mod. 273/99 (1999) takes place in what appears to be a disused textiles factory. The workers, who were the prerequisite for the production, have left the factory, but the production continues. The pieces of cloth move by themselves through the process towards the finished product. Machines, equipment and material carry out what may be perceived as a danse macabre through a space devoid of human presence.

In her film, Claudia Ulisses conducts a humorous and critical examination of the drive towards an increasingly dehumanised and automated production. The work oscillates between images of utopia and nostalgia. The late 19th-century industrial revolution gave birth to utopian ideas of the demise of manual and repetitive work and the liberation of the human being through the machine. In this way, the factory may be read as an image of a utopian dream, which, today – when Portugal’s once blooming textiles industry is undergoing a profound structural change and production is moved to more profitable areas and processes – does not represent anything but nostalgia.

Nostalgia may also be said to influence the work’s relationship to the absent workers. The image of the worker is today as absent as the industrial revolution’s utopias. Still, they are there, in the movement behind the work’s seemingly independently working machines. By carefully removing all traces of their existence, the artist nevertheless points to those who are still the prerequisite for production, albeit under different conditions and in other environments. By giving the absence centre stage, Claudia Ulisses adds a critical dimension to her work which goes beyond nostalgia and points to our contemporary age.

The work was originally presented as an installation in a disused wool factory in Porto.

Claudia Ulisses was born in Portugal in 1967.
She lives and works in New York and Lisbon.

UTOPIA, Mod. 273/99
1999 - Utopia, Mod. 273/99 (stills)
Video 4’26 - colour/sound/loop



Skeppsbron 20, 111 30 Stockholm