 |
Miriam Bäckström, Rebecka, 2003
DVD with sound, 42 min. loop
Courtesy Nils Stærk Contemporary Art, Copenhagen
|
|
Miriam Bäckström REBECKA
9 september - 10 oktober
I Miriam Bäckströms nya arbete, ”Rebecka”, möter vi skådespelerskan Rebecka Hemse. I en video ser vi Hemse framför kameran, hon sitter ner redo att spela rollen som sig själv. Framför sig har hon manuskriptet som hon för första gången ser. Utanför bild hör vi Bäckström ställa frågor. Liksom i tidigare arbeten av Bäckström finner vi här en balansakt mellan det dokumentära och iscensatta.
På ett elegant och närmast friktionsfritt sätt synliggör Bäckström för oss hur direkt och förförisk intervjuformen och dess text kan vara. Kanske för att den inte är prosaiskt konstruerad, utan snarare för att dess informativa karaktär kan tas in eller viftas bort som en banalitet. Vi läser eller lyssnar på den en gång och sedan har den gjort sitt. Den tål inte en närmare granskning och är inte heller ämnad för det. Intervjun har gett oss ny information att addera till vår bild av personen som intervjuas. Bilder som oftast är mer eller mindre fiktiva. Något vi själva är medskapare till. De är förstås verkliga för oss men är sällan nära en djupare sammansättning av personen i fråga.
Miriam Bäckströms new work "Rebecka" introduces us to the actress Rebecka Hemse. In a video we see Hemse sitting in front of the camera, ready to play the role of herself. In front of her lies the manuscript she is now allowed to read for the first time. Off screen we hear Bäckström pose questions. Like previous works by Bäckström we find here a balancing act between the documentary and the staged.
In an elegant and almost frictionless way Bäckström visualises the direct and seductive character of the interview as a format and its text. Perhaps as it is not as prosaic in its construction, but rather due to its informative character it can be taken in or disregarded as a banality. We read and listen to it once and that is enough. It does not hold for a closer examination and it is not made for that either. The interview has given us new information to add to the image of the interviewee. Images that most of the time are more or less fictive. And we are the co-creators of here. They are of course real to us, but are seldom close to a more complex composition of the person in question.
|
| |
|
