 |
Foto: Mija Renström
Lotta Karlsson, Workshop, Sjöafall 03
|
|
Mija Renström WORKING PROCESS
(inför planerad utställningsproduktion)
Riksutställningar producerar en utställning med konstnären Mija Renström, som beräknas ha premiär hösten 2005. Mija Renström presenterar delar av arbetsprocessen på Kulturhuset.
Mija Renström har under flera år arbetat med workshops på två behandlingshem för kvinnor och deras barn.
I den första workshopen utrustade Mija Renström kvinnorna med varsin kamera. Bilderna de tog var främst privata bilder till ”familjealbumet”.
Workshopens upplägg har senare utvecklats och man har arbetat med både självporträtt och iscensatta bilder utifrån förlagor i konst- och fotohistorien.
Genom att lämna över kameran och kunskapen till kvinnorna så att de får gestalta sin egen historia intar Mija Renström något av en tredje position i den dokumentära traditionen. Hon är varken observatör eller deltagare i traditionell mening utan snarare en av flera röster i samtalet, en möjliggörare och curator.
På så vis förskjuter hon i sitt arbete maktstrukturen och med det representationens problematik på ett effektivt sätt mot oss som betraktaren.
Riksutställningar is planning an exhibition featuring artist Mija Renström. The exhibition is expected to open in the autumn of 2005. Mija Resntröm is in connection to Xposeptember presenting parts of her working process at Kulturhuset.
For several years Mija Renström has been holding workshops at two different treatment centres for women and their children.
At the first workshop Mija Renström gave the women cameras. Mostly they took private photographs suitable for the "family album".
The workshops have since developed and the women have worked with self-portraits and staged images based on historical paintings and photographs.
By handing over the camera and the expertise to the women so that they are enabled to give expression to their own narrative Mija Renström takes something of a third position in the documentary tradition. She is neither an observer nor a participant in a traditional sense but is, rather, one of several voices in a conversation, an enabler and curator.
In this way she effectively shifts the structure of power in her work, and thus the problem of representation, to us the viewers.
|
| |
|
