 |
Foto: Adam Wittsell |
|
Adam Wittsell
25 september -23 oktober
Jag har de senaste tio åren jobbat med datorgrafik. För drygt två år sen började jag känna att jag var rätt less på den digitala världen. Det är ett medium som aldrig ger någonting tillbaka, inga misstag leder till bra saker och det blir alltid lite sämre än bilden man hade i huvudet. I alla fall upplevde jag det så. Jag behövde ett analogt andningshål. På en kompis inrådan köpte jag en gammal presskamera och började plåta. Storformatet tvingar en att ta det lugnt och metodiskt, det finns ingen automatik.
Jag tog mycket bilder på öde stadsmiljöer, fokuserade mycket på texturer; rost, betong, asfalt, is etc. Jag plåtade helst när det var helt mulet och tog fram kontrasten i texturerna istället. Frånvaron av direktljus gjorde att bilderna fick en slags meditativ kvalitet som jag gillade. Efter ett tag köpte jag en småbildskamera med tyst slutare och började plåta folk på tunnelbanan och bussar. Jag plåtade från höften så att jag inte skulle bli upptäckt.
Den här sommaren bestämde jag mig för att ta ledigt från datorgrafiken och fokusera på fotograferandet. Jag hyrde en lägenhet i Barcelona och spenderade dagarna med att promenera runt stan med kameran vid höften. Jag hade varit där förut och tyckte om ljuset där.
Bilderna som ställs ut på Tranan är uteslutande från stränderna i Barcelona. Jag gillade hur avslappnade folk såg ut och det var relativt lätt att komma nära utan att störa. Ljuset är också speciellt vid stränderna, den ljusa sanden slår ut mycket av skuggorna och det blir ett plattare ljus som jag föredrar.
|
| |
|
